Cancer – den främsta dödsorsaken bland brandmän
Att vara en brandman innebär att du åsidosätter din egen säkerhet för att hjälpa till att rädda andra. Det betyder att du är villig att ta risker, även om det innebär att du utsätter dig själv för fara när det krävs av dig. Det innebär också att du utsätter dig för osynliga hot i form av giftiga kemikalier som kan orsaka jobbrelaterade långvariga/kroniska sjukdomar såsom hjärtsjukdomar, lungskador och cancer.
Cancer är den främsta dödsorsaken bland brandmän. Enligt data från Firefighter Cancer Support Network (aktiv i USA och Kanada) stod cancer för 66 % av dödsfallen bland brandmän mellan 2002 och 2019. Brandmän löper även 9 % högre risk att diagnostiseras med cancer och 14 % högre risk att dö i cancer än den genomsnittliga befolkningen. Och enligt Professor Anna Stec vid University of Central Lancashire är antalet dödsfall i cancer bland brandmän som är yngre än 75 år upp till tre gånger högre än i den genomsnittliga befolkningen.
När det gäller cancer bland brandmän har det gjorts flera studier i ämnet. Tre av dessa studier anses vara nyckelstudier inom området. Dessa tre viktiga studier av cancer hos brandmän utgör LeMasters meta-analys, the NIOSH Study and the Nordic Study. Var och en av dessa visar att brandmän löper signifikant högre risk att diagnostiseras med och dö i olika former av cancer än den genomsnittliga befolkningen.
Exponering för giftiga kemikalier och polycykliska aromatiska kolväten (PAH)
Orsaken till den högre risken att utveckla cancer är främst kopplad till den exponering för giftiga kemikalier som brandmän utsätts för i sitt arbete. När något brinner kommer den kemiska reaktionen som äger rum att producera avfallsprodukter inklusive ett flertal former av giftiga kemikalier, t.ex. cancerframkallande PAH-partiklar. På grund av de syntetiska material som används i dagens möbler och byggmaterial brinner bränder snabbare och med högre temperatur, och de frigör mer giftiga gaser än de gjorde förr i tiden, då man använder mer naturmaterial.
När brandmän bekämpar en brand, inuti eller utanför en byggnad, exponeras de för dessa farliga giftiga gaser. Genom att bära en andningsapparat kan de skydda sig, vilket minimerar inandningen av kemikalierna. Partiklarna kommer emellertid också att fastna på deras personliga skyddsutrustning, inklusive larmstället, rökdykardräkt, andningsmasker, stövlar och handskar. Det innebär att allt de rör vid kommer att bli förorenat och kontaminerat och att det finns stor risk att deras hud exponeras när den personliga skyddsutrustningen ska tas av.
De fann också PAH-kontaminering i alla uppmätta områden inne på stationerna, inklusive kontoren.
I en nyligen genomförd studie undersökte Professor Anna Stec, professor i brandkemi och toxicitet vid School of Physical Sciences and Computing vid University of Central Lancashire i England sambandet mellan exponering för PAH och den förhöjda cancerincidensen hos brandmän. Anna och hennes forskarkollegor fanns att kontamineringen av cancerframkallande PAH-partiklar ökade signifikant både på brandmännens hud och deras PPE-utrustning efter släckningsövningar. De fann också PAH-kontaminering i alla uppmätta områden inne på stationerna, inklusive kontoren. De använde sig av CSF (cancerslopefaktorer; en riskbedömningsparameter som har tagits fram av EPA. CSF är en beräkning av sannolikheten att en individ kommer att utveckla cancer om den utsätts för en specificerad mängd kemikalier (mg/kg) varje dag under en livstid.), resultatet indikerade även en markant förhöjd risk att utveckla cancer och den huvudsakliga exponeringen verkade vara via hudabsorption (vilket också var fallet i denna studie).
Riskbedömning är avgörande
Dekontaminering spelar en viktig roll i att minska risken för brandmän att drabbas av cancer. En minimerad exponering för cancerogener skulle kunna rädda liv på lång sikt. De flesta brandmän är väl medvetna om riskerna, men kunskap är nyckeln. Det är viktigt att alla som arbetar på en brandstation känner till fakta och att alla vet vad de kan och bör göra för att hjälpa till att minimera kontaminering och återkontaminering.
En bra början är att göra en riskbedömning i syfte att identifiera de största farorna och riskerna samt för att fatta besluta kring vilka åtgärder som bör vidtas för att minska dessa risker.
De fem stegen i riskbedömningen är:
- Identifiera faror, dvs allt som kan vara skadligt.
- Fastställa vilka som kan skadas och hur.
- Bedöm riskerna och vidta åtgärder.
- För ett register över resultaten.
- Följ upp riskbedömningen.